Regler för konståkning

Konståkning är en sport där enskilda idrottare eller grupper av idrottare utför konstnärliga prestationer på isen. Både män och kvinnor deltar i sina egna singeltävlingar, medan paråkningstävlingar och isdanstävlingar är öppna för båda könen (vanligtvis en man och en kvinna).

Idrottarna utför en mängd olika rörelser för att imponera på en jury som ger poäng åt idrottarna utifrån deras elegans, stil och kontroll. Rörelserna omfattar hopp och spiraler i luften, snurrar på isen och ett antal olika stegsekvenser.

Konståkning har varit en del av de olympiska vinterspelen sedan spelen inleddes 1924, och har även före det varit med vid sommarspelen 1908 och 1920.

USA är för närvarande världsledande i olympisk konståkning och har totalt 49 medaljer totalt. Ryssland och Österrike är de närmaste rivalerna med 26 respektive 20 medaljer. Sovjetunionen plockade också 24 medaljer under sin tid i tävlingen.

Tävlingens syfte

Det övergripande målet i konståkning är att få så höga poäng som möjligt av domarna, även om det finns olika sätt att få poäng beroende på tävlingens karaktär.

I alla konståkningstävlingar måste idrottarna utföra ett antal olika rörelser för att få högsta möjliga poäng av domarna. Under en typisk föreställning utför idrottarna ett urval av snurrar, hopp och steg.

I tävlingar i paråkning utför idrottarna handlingar tillsammans med varandra för att få höga poäng, till exempel genom att kasta en partner i luften och snurra runt partnern i olika riktningar.

Isdans liknar i viss mån parskridskoåkning, även om fokus här ligger på fotarbete och koordination när partnerna dansar tillsammans i takt med musik som spelas över huvudet.

Spelare och utrustning

Både män och kvinnor deltar i konståkning, och det finns lite utrustning förutom specialtillverkade par skridskor som kallas ”konståkning”.

Konståkningsskridskor

Konståkningsskridskor är specialdesignade skridskor med tjocka stålblad vid basen och räfflor framtill, så kallade ”tåspikar”, som hjälper idrottarna med fotarbetet på isen, samt vid landning och snurrande. Den specifika stilen på tåspetsarna kan variera.

Huvudbladen är vanligtvis cirka 4 millimeter tjocka, men de kan variera beroende på idrottarens skostorlek. De är också rundade på ena sidan för att underlätta svängarna på isen.

Idrottare försöker alltid åka på de yttersta kanterna av konståkningens blad.

Vid isdans har idrottarna vanligtvis något kortare blad på skons bas, med en något annorlunda utformning för att underlätta stegarbete snarare än hoppning.

Dräkter

Män och kvinnor måste bära särskilda dräkter för att kunna uppträda på den professionella scenen. Män uppmanas att bära byxor, medan kvinnor måste bära strumpbyxor, byxor eller unitards samt kjolar.

Poängbedömning

Idrottare i konståkning poängsätts enligt ISU:s bedömningssystem av en domarpanel (vanligtvis nio domare, inklusive en teknisk inspektör och en domare). Systemet fungerar genom att idrottare tilldelas olika antal poäng för olika typer av rörelser, samt hur effektivt och ändamålsenligt dessa rörelser utförs. En grad av utförande (GoE) beräknas, och sedan används en tabell med en värdeskala för att omvandla denna grad till ett övergripande betyg.

De viktigaste aspekterna som poängsätts under en typisk konståkningsprestation är skicklighet, fotarbete, prestation, tolkning, övergripande utförande, koreografi och timing. Ofta får de mer komplexa manövrerna det högsta betyget, förutsatt att de utförs korrekt. Till exempel leder fler rotationer i ett hopp till ett högre betyg.

Hur vinner man?

Vinnaren i en konståkningstävling är den individ/det lag som uppnår den högsta totalpoängen.