Bland de olika grenarna inom hästsporten känner alla till de vanliga sporterna som trav, galopp, hästhoppning, dressyr etcetera. Grenar som dock är mindre kända men som blir allt mer populära är grenar som westernridning och distansritt. Båda dessa discipliner upplevs som mer naturliga och jordnära av utövarna. Westernridningen blir en livsstil för de flesta som upptäcker den här typen av ridning. Man talar om natural horsemanship, vilket handlar om handhavandet och kontakten med hästarna. Den här typen av sätt att umgås med och sköta hästar kommer som en motvikt till de mer strikta disciplinernas ofta hårda och strikta hantering.
Westernridningen är mer naturlig i sitt sätt. För den som är van vid vanliga typer av hästsports-discipliner kan tekniken att sitta i sadeln, istället för att guppa upp och ner (rida lätt) i takt med hästens gång, te sig en aning märklig men för den som fattar tycke för just westernridning är uppfattningen den rakt motsatta, att det är detta guppande upp och ner i sadeln som är det som är konstigt och onaturligt. När det gäller natural horsemanship så gäller det att inom westernridningen få en god kontakt med sin häst. En skicklig ryttare blir ett med sin häst och kan liknas vid en kentaur d.v.s. hästen är kroppen och ryttaren är ekipagets huvud.
Inom westernridningen hålls lösa tyglar till skillnad från tyglarnas användning vid den vanliga formens ridning, den engelska varianten av ridning. Westernridningen härstammar inte från den amerikanska western som man kanske kan tro utan den här typen av ridning startade i Spanien och det är också där westernsadeln har sitt ursprung. Skillnaden mellan en vanlig sadel och en westernsadel är att westernsadeln är större och högre så väl fram som baktill och westernsadeln har dessutom ett ”knopp”framtill. Ett handtag skulle kanske vissa få det till men det är det inte även om det kan upplevas tryggt för vissa att just det där ”handtaget” sitter där det sitter.
Vad det handlar om är ”hornet” och det var ursprungligen till för att hänga bland annat lassot på, det lasso som användes under arbetsdagen för bönder och andra som hade hästen som hjälpmedel i arbetet. Hornet användes även för att snurra fast repet när man släpade saker och ting efter hästen under arbetet.
Bett används inte heller alla gånger som vid vanlig ridning. Det finns bettlösa träns och det är heller inte ovanligt att ryttaren knyter handgjorda träns av rep. Det är helt enkelt överflödigt med hårda bett på tränset eftersom hästen och ryttaren har så god kontakt med varandra att det inte behövs några hårda tag under ridningen. Piskor används heller inte inom westernridningen utan man använder sig hellre av ord som hästen blivit bekant med under sin tid tillsammans med ryttaren. Olika tillrop som enklast kan översättas till ”stanna” eller ”spring fort” och så vidare. I övrigt följer hästen ryttarens minsta lilla vink och det görs genom att ryttaren använder kroppen. Det behövs ytterst små rörelser för att hästen ska uppfatta vad ryttaren vill. Eftersom ryttaren är huvudet så blir det som telepati. En oerhört intressant form av ridning.
Bli först med att kommentera